Idéen om Ärtans Vänner kanske grundades av hemlängtan, sill-o-potatis med nubbe eller enbart av ursäkten att få höja armbågen. För oss svenska utvandrare fanns möjlighet för svensk mat i New York på Nyborg & Nelson mellan 49:e och 50:e gatan på 2:a Ave.. Där träffades i början på 60-talet några svenska män. Bland annat Krister Brandt på Brandtship och Runé Hedenborg av Runé of Sweden.

Vi ville få ihop ett gäng som kunde träffas en gång i månaden för ärtor och pankakor, filosofera om Sverige, samt ev. knyta affärskontakter. Åren var 1964 -1965. Hans Boge som var ägare av Nyborg&Nelson var vänlig nog att låta oss ha lokalen en torsdags kväll i månaden. Hans stod för kokning av ärtorna med fläsk, dessutom pankakor. Senare utökades det hela med öl, sill-o-potatis, ärtor med punsch, pankakor med sylt och grädde samt kaffe med kakor. Priset var $8.00 plus dricks till servitrisen som var en finsk flicka (Leena). Till att börja med så var vi bara 5-10 personer men med hjälp av Nordstjernan-Svea, och speciellt Ed Karlsson, som var fotograf för tidningen, så spreds nyheterna om Ärtans Vänner rätt så kvickt.

Eftersom ständigt nya ansikten tillkommer, kända nyllen försvinner och ambitiösa CEOs ville kontrollera läget , så blev vi tvungna att etablera grundregler. Det beslutades att Ärtans Vänner möts sista torsdagen i månaden, med undantag av Juni, Juli och Augusti, då vi har uppehåll. November och December slås ihop (med tanke på US Thanksgiving i Nov.) och då firas Lucia med julmiddag. Vi är ej P.C. (Politically Correct). Ärtans Vänner är ej tillgänglig för kvinnor. Av vad som hördes försökte damerna med "Fläskets Fiender", hur det gick vet vi ej.

Ärtans Vänner är en tämligen unik företeelse. Det är en förening där det ej krävs medlemskap eller medlemsavgift. Det finns inget kansli eller ordförande. Det finns ingen adress för eventuella korrespondenser. Detta till trots så har Ärtans Vänner existerat och fungerat under flertal decennier.

Ärtans Vänner är till för alla som längtar efter sill-o-potatis, nubbe, ärtor med fläsk, punsch och pankakor, sång och fräcka vitsar samt svenskt kamratskap. Naturligtvis knyts kontakter, personligt såväl som affärsmässigt. Det händer ofta att affärsresor läggs upp så dom infaller med sista torsdagen i månaden och Ärtans Vänners middag.

Alla som har kommit under årets lopp måste tackas, men några personer bör vi vara speciellt tacksamma mot som under årens lopp hållit Ärtans Vänner i existens. Det har varit tider då antalet gäster ej varit tillgängligt och värdar ej ställt upp. Vid varje månads middag utses en ny värd för kommande månad.

Så speciellt tack säger jag till Krister Brandt på 70-talet, Hans Botner på 80-talet samt Johan Beyer på 90-talet, som såg till att traditionen ej avbröts.

Också ett tack till alla som har låtit oss utnyttja deras lokaler med olika variationer av ärtsoppa; Nyborg&Nelson, City Corp., en kort tid på Long Island, Patrick Conway's Pub, Restaurant Alexandra på Swedish Broadway i Brooklyn, Estonia House, Market Café och numera Roger Smith Hotel vid 47:e gatan och Lexington Ave.. Det är som om cirkeln har slutits. Lokalen påminner om vår första lokal på Nyborg&Nelson. Vi får hoppas att vi har hittat det rätta stället med exceptionell god mat och svensk talande personal. Vad som än händer, var vi än går, Ärtans Vänner är en svensk tradition som ej går att bli av med så länge en svensk vill höja armbågen och sjunga "Helan går".

 

Runé Hedenborg, våren 2000

 

Ärtans Broder Sång:
För Ärtans Vänner vi höjer hatten
Ah, Ah, Ah vilket gäng
Dom skjuter gärna, men helst om natten
Ah, Ah, blixt och dunder
Vilka stunder
I "the Apples" glädje kvarter
Är de kungar
Härjar, super, tömmer plåntan
Ärtans Vänner
Ja, Ärtans Vänner
Ah, Ah, vilket G-Ä-Ä-ÄNG !!!!!!